lördag 27 augusti 2016

SchoolBoost Network - Ett enat lyft för individen, skolan och samhället

Hej! Jag har fått den stora äran att tillsammans med ett gäng sköna människor få ingå i Schoolbosst Networks kärngrupp. Vi är dom som som arbetar operativt och kontinuerligt med att utveckla SB men inget av vårat jobb och engagemang skulle betyda något utan dig som har hjärtat på rätt ställe och ögonen på målet om en bättre framtid. Det är för oss, för dig och mig och våra barn, barnbarn och kommande generationer. Vi måste visa att vi inte är nöjda. Det var inte bättre förr och om Sverige vill vara ett föregångsland att se upp till så behöver vi en struktur där inte 40% av Sveriges befolkning blir bortglömda och ointressanta. Vi behöver en skola som inte är lik den vi har idag. En skola som ser till ett livslångt lärande, inspirerade pedagoger och lärare, kompetent ledning och smidig administration. Håller du med? Kolla runt på våran hemsida och gilla oss på facebook.


Jag vill kunna vara stolt inför mina barn.

"Skolan" ska klinga vackert i alla människor öron och Jag ska kunna säga till barn att när mormors mamma var liten fick man slå barn på fingrarna om de tex. läste fel eller stammade. Det kallades skolaga och var lagligt fram till 1958. Det fanns organisationer som slogs för att sånt inte skulle få förekomma och när mormor var liten så var det inte längre okej att slå någon alls. Men på den tiden fanns det ändå lärare som gjorde det ändå. Det var inte så många som vågade polisanmäla på den tiden. Då satt man i skolbänkar på en institution med en magister eller skolfröken som lärde ut olika ämnen på bestämda tider för bestämda klasser, inte alls som idag. 
Man hade schemalagda lektioner med olika ämnen som SO, NO, Språk osv, det var liksom uppdelat som om det inte rörde varandra. Man fick ett betyg beroende på hur bra man var. Mormor fick även betyg i uppförande men det leder ju såklart till att dem som inte läraren tycker är lugna och goa får dåligt betyg. Det är snarare maktmissbruk. Det fanns mycket av den sorten på mormors tid bland magistrar och lärare, Men det fanns också många som slogs för att skolan skulle bli en demokratisk plats. En dröm om en folkskola som ALLA skulle klara av. Idén var snäll men det blev plattfall och pannkaka efter måånga år av samma skolsystem. Systemet utvecklades aldrig med samhället. Samhället gick med stormsteg mot en globalisering, en digitalisering och en högre medvetenhet och acceptans, skolpolitikerna ville ha mer makt åt lärare och betyg i yngre åldrar. Bättre lärare på vissa skolor så länge barnen kunde betala för sig... Visst, Sverige hade glansdagar inom skola och utbildning och det är vi stolta över, att skolan är en plats där barn får lära och skapa och som alla ska få gå i, den ska finnas för alla barn och även daghem/dagis för mindre barn vars föräldrar jobbar. De skulle finnas kompetent personal och lära våra barn hur samhället fungerar. Toppen! Men vad som hände var att det som var en stor fin idé försökte man trycka in i en fyrkant. Men ju längre åren gick ju mindre blev fyrkanten tills den bara var små fyrkanter på ett A4 papper som sa åt elever att gå till ett klassrum för att läsa Engelska en speciell tid för att sedan gå till en annan sal och läsa Historia i ytterligare 1 bestämd timme. Det passade såklart inte alla barn och när mamma var liten så såg det fortfarande likadant ut. Det fanns bättre möjligheter att läsa som vuxen såklart men de vore bra om de var anpassat innan tyckte jag. Några försökte göra det bättre i skolan, ganska många faktiskt, Men andra menade att det var bättre förr och skoltåget rullade liksom inte på alls. Jag märkte av lite specialpedagoger som kom och gick, Skolkuratorn blev mer okej att besöka, Lärarna antog en mer mjuk och pedagogisk roll och elever fick mer att säga till om. Men trots det hamnade mamma "mellan stolarna." Ja, det var väl så man uttryckte sig på den tiden när all "lärdom" troddes komma från en sal med stolar på rad och en nisse som pekade och berättade. Jag tänkte att jag var en av dom som inte fick plats på någon stolsrad, att någon sa "du är så liten så vi kan säkert trycka in en till bredvid dig. tjof sa det när den andra personen hoppa in och jag föll mellan stolarna istället. Men vet du vad mitt lilla barn, efter att jag tyckt synd om mig själv i några år, sökt hjälp, fått hjälp osv. då hände något. Jag började kämpa, tillsammans med massa andra människor utvecklade vi en ny form av lärande. En som är bättre än den som var förr. Nu är det eran tur att visa vad ni går för!


Fint! Hur kommer vi dit då? 

Tillsammans! Då tar man sig mycket längre och trampar upp bredare stigar. Jag kan inte förändra skolsystemet, inte själv, David och Fredrik, två till som också sitter i kärngruppen kan inte heller förändra skolsystemet. Inte ens våran statsminister kan förändra skolsystemet. INTE SJÄLV.
Det krävs att människor som du och jag, med egna erfarenheter av vad som behöver förbättras som måste prata, det är lärarna som finns på plats som måste höras och få säga vad dom ser och upplever, det måste vara människor som "syns" som får vara med och berätta sina historier och hitta de elever som berörs. Vi måste helt enkelt bli samlade och enade mot ett mål.

Schoolboost vill se en skola där 100% av eleverna tycker att de får ut något av den. Vi vill se en skola som är hållbar, framtidsfokuserad och likvärdig. Vill du veta mer om vad vi menar med det kan du läsa det här och här.

Kram!